hej igen....

Jag har tänkt skriva men veckorna går och jag med dem,har hänt en hel del men jag vet inte om det går att skriva allt,i helgen kom min dotter på besök från örebro,med 2 av de söta och snälla största flickorna,jag blev glad och tacksam när de erbjöd sig att ta sig an mig över julen,julen kommer att bli svår utan min man,som vi hade så roligt med ,hans lite svåra humor,med det tvärtemot roliga humorsättet.Jag och alla vi som kände honom väl kunde skratta gott,medan andra som inte förstod kunde se väldigt undrande ut.iallafall får jag tillbringa julen ute i buschen,jag är ju stadsmänniska,men sitta ensam hemma kanske inte är så bra.Min andra dotter ska ju arbeta julafton och hon behöver få koppla av några dar med sin familj,jag får träffa henne i mellandagarna,jag undrar vad man ska göra nyårsafton,det blir väldigt jobbigt då med,helgerna efter hans död blir bara värre och värre,ensamheten tränger sig på.Jag har aldrig varit helt ensam sen jag föddes och det är 70 år sen,hur ska jag klara det???Helt ensam hemma usch och fy vad trist,jag blir deprimerad bara att tänka på det.Det hjälper inte att träffa väninnor,gå på linedance,handla,shoppa,se på TV,vi har middagar tillsammans,vi går på museum,jag går och simmar,äter ute på olika restauranger,jag kan resa,besöka,pyssla,måla,städa,det finns hundra saker att göra,men jag kan inte vara utan min livskamrat,det märker jag nu,allt är tråkigt.Det har gått ett halvår nu och det blir aldrig bättre,vem ska snickra och skruva i glödlampor ,skotta snö,gräva och klippa gräset,fixa med bilen,vara min hjälpande hand,resa tillsammans med,skratta ihop med ,berätta gamla minnen,han kom ju ihåg så mycket,så kul vi hade,att berätta om barnbarn när dom var små,och våra egna barn och minnen från vår ungdom när vi träffades,ja jag kan bara tänka på det så kommer tårarna,klumpen i halsen,åh vad jag önskar honom tillbaka,men han kommer ALDRIG TILLBAKA,jag kan inte förstå hur det,det är något så obegripligt,jag ska sörja men det här är saknad,jag har inte börjat sörja ännu,tror jag,för jag har inte fattat att det var slutet på livet med honom.........